Många båttyper
Det är en imponerande bredd bland de båttyper som finns representerade i startfältet. Jimmy Hellberg är kanske en av landets mest hängivna kappseglare på amatörnivå och har en fäbless för aningen udda båtar. Han ställer upp med sin Admiralty 30, ett litet spjut på 30 fot som endast är 1,72 meter bred och 90 centimeter i vattenlinjen.
Men han får sällskap av betydligt mindre båtar, i form av en liten flotta på två Lasers och en Finnjolle. I andra änden av skalan hittar vi Sparkman & Stephens-ritade 63-fotaren Refanut från 1955 och en Swan 65. Båda dessa har dessutom anmält sig med undanvindssegel.
Mellan dessa ytterligheter samsas just den modellrikedom som var arrangörernas förhoppning. Man tager helt enkelt vad man haver och vi hittar till exempel standard­båtar som Nordisk Folkbåt och Albin Nova men även mer racingbetonade båtar som Aspect 40 och trimaranen Dragonfly 800 Racing.
Det blir också en del namnkunniga seglare på startlinjen. Fyrfaldiga Volvo Ocean Race-seglaren Magnus Woxén kommer till start med en Farr 30. Jimmy Hellberg tycker att Woxén är ett bra exempel på den prestigelöshet som man vill skapa kring tävlingen.
– Förutsättningarna jämnas ut när man bara är en ombord och alla har chansen till en bra placering. En Farr 30 kräver mycket folk på kanten för att gå bra men Magnus skiter i det och seglar den ändå, utan prestige.

Två banor
Om man vill satsa lite högre än att bara delta, om man har ambitionen att placera sig i denna premiär­tävling, vad bör man rent teoretiskt segla för båt och hur bör man lägga­ upp taktiken?
– Jag tror på långsmala båtar i den här tävlingen, de blir inte lika straffade på kryssen som bredare båtar. En båt med mycket vikt i kölen är nog också bra när man inte har möjlighet att ha så mycket gubbar på kanten. Ganska många har valt att anmäla sig med undanvindssegel men ur kappseglingssynpunkt så tror jag nog det är bra att köra utan. Fast det är ju förstås mer utmanande och krävs mer planering att segla med, tror Jimmy Hellberg.
Harken Solo Challenge seglas på två banor med start och mål i Sandhamn, en skärgårdsbana om 20 distans som sträcker sig in på Kanholmsfjärden­ och en kust­nära bana om 40 distans. Eftersom det kan vara svårt att ha full uppsikt när man är ensam ombord så blir det jaktstart, för att undvika­ för många båtar på startlinjen samtidigt­.

Snabb acceleration och högre fart
Med ”de etablerade klasserna” syftar Christer Båth på Trissjolle, Snipe och Tvåkrona. Alla tre är tvåmansjollar som kan bära två vuxna och burkas på vanligt sätt i hängband, precis som RS200. Fakta är att Snipen väger 173 kg, har ett krysställ på 11,9 kvm och saknar spinnaker. Trissjollens krysställ är 9,3 kvm, den har en spinnaker på 9,5 kvm och väger 150 kg. Tvåkronan väger 160 kg och har krysställ och spinnaker på vardera 10 kvm.
Dessa jollars mått kan jämföras med RS200 som seglingsklar väger 114 kg, bär ett krysställ­ på 11,5 kvm och har en 8,3 kvm gennaker på peke. Självklart ger det förhållandet mellan vikt och segelyta snabbare acceleration, bättre fartresurser och därmed också roligare segling. Och då inte bara i planingsfart, utan – kanske ännu viktigare – i mycket svaga vindar.

Enkel men ändamålsenlig
Vi premiärseglade RS200 i vår egen tävling Segling Sprint Cup i Gustavsberg i höstas. Den dagen blåste det aldrig mer än ett par ynka sekundmeter­, men vi kunde ändå genomföra flera race i RS 200. Jag upplevde aldrig några problem att få igång jollen och hålla fart i den, trots den svaga vinden. RS200 manövrerades också lätt och smidigt och följde snabbt minsta­ lilla roderutslag.
Visserligen tog den in lite vatten i alltför yviga­ rullvändningar. Och jag blev också irriterad på att den genomgående topplattan, som hjälper till att hålla ut storseglets markerade akter­runda, var svår att böja rätt efter stagvändningarna. Men de detaljerna lär man sig efter hand att hantera.
RS200 byggs i vanlig glasfiberarmerad poly­ester­ och är enkelt men ändamålsenligt utrustad, så att även ovana gastar ska kunna fullgöra sin uppgift på ett sätt som ger självförtroende och lust på mer segling. Ett exempel är den smidiga hanteringen av gennakern med enlinesystem.

Kanske kan växa?
Jag kan hålla med om att det behövs en båt som RS200. Men jag vet också hur betydelsefullt det är med stora klasser och starka klassförbund. RS200 är definitivt inte där ännu, men kanske kan den nå dit…?

114 KG SEGLINGSKLAR väger RS200, vilket gör den lätthanterlig på en vanlig handkärra.

SJÄLVLÄNSEN fungerar från cirka 3 knops fart. I riktigt svag vind gäller det att ha proppen i för att inte få in vatten i sittbrunnen.

UTHALET utväxlas en gång innan det leds in i bommen och föröver. Rigg av aluminium är enkelt, underhållsfritt och håller nere kostnaderna.

PEKET från svenska Seldén är utskjutbart och sitter monterat i ett grövre aluminiumrör som tål påfrestningar i alla riktningar.

Kan segla på två kuster
Den här gryende trenden har Henric Littrén och hans kollega tagit fasta på och startat båtpoolen Sweden Event Yacht Club, ett andels­företag där medlemmarna köper en andel i båtflottan, andelen kan sedan säljas vidare.
Den här säsongen blir det premiär för båtpoolen­ och under hösten har de sålt 20 andelar. Som andelsägare har man möjlighet att boka segel- och motorbåtar i Malmö eller Stockholm, antingen­ för endags- eller flerdagsturer. I framtiden ska även Göteborg ha en flotta, taket är satt till 45 andelar i varje hamn. Du behöver inte boka båten på din närmsta ort utan har tillgång till hela flottan och kan därför segla på både ost- och västkusten. I varje hamn ska det finnas två Hanse 400 och en Hanse 355.
– Båtpoolen ska vara ett alternativ till ditt eget båtliv och segelbåtar mellan 35 och 40 fot är de populäraste storlekarna. Vi har två likadana båtar för att företagskunder ska kunna ta med många personer ut och göra roliga event, hittills är hälften av andelsägarna företag och hälften privatpersoner, säger Henric Littrén.
Att ha företag som kunder är en fördel menar han. De tenderar att boka båtar på för- och eftersäsong och då blir det större spridning på bokningarna.
En andel i Sweden Event Yacht Club kostar­ 150 000 kronor i engångsavgift, sedan tillkommer 61 500 kronor om året i serviceavgift och ska täcka kostnader som försäkring, båtplats och underhåll. Företaget garanterar att varje andels­ägare ska kunna boka en segelbåt minst 3,5 veckor om året. Därmed inte sagt att du kan få alla de veckorna under högsäsong, det beror på hur de andra andelsägarna vill utnyttja båtarna.

Positiv förstasäsong
Saltsjöns marinpool är ett annat nystartat­ båtpoolsföretag som hittills hunnit testa medlemmarnas bokningsvilja en säsong. De har satsat­ på lite mindre båtar och förra sommaren fanns två båtar i båtpoolen, en segelbåt­, Jeanneau­ Sun 24, och en daycrui­ser från Uttern. Till den här säsongen ska flottan­ utökas med några fler motorbåtar och en liten seglare, en Comet 26. Ägaren Pierre Görmarker har även planer på att låta privatpersoner hyra ut sina segelbåtar till båtpoolen för att få in lite större båtar­. De kan också bli medlemmar och boka de övriga­ båtarna.
– Förra säsongen fungerade bra, jag har fått övervägande positiv feedback, men jag hoppas ju att 2012 ska bli en större säsong. Medlemmarna vill gärna kunna använda båtarna mer men de är ju med i en pool och då blir det inte riktigt­ samma sak som att äga sin egen båt, säger­ Pierre Görmarker.
I snitt var de 15 medlemmarna ute två veckor med någon av poolens båtar och för att båtarna inte ska bli överbokade räknar Pierre med att det ska gå ungefär 6–8 medlemmar på varje båt. Utökas flottan kan båtpoolen ta in fler medlemmar, så taket sätts av antalet båtar. Förra sommaren låg båtarna på Rindö utanför Stockholm men i år kommer hemmahamnarna­ att vara Vaxholm och Vallhamn på Tjörn. Man är inte knuten till någon hamn, utan kan boka på båda ställena.
Ett medlemskap i Saltsjöns marinpool kostar 10 000 kronor i depositionsavgift, 1 500 kronor i inträdesavgift och 5 000 kronor i årsavgift. Bokningssystemet är lite knöligt att förstå men går i stort ut på att du köper ett antal poäng­ som du sedan kan använda över året. Poängen­ är olika mycket värda beroende på vilken tid på säsongen du bokar och du väljer själv hur många poäng du vill köpa. I mars öppnar bokningen och då kan medlemmarna boka två till­fällen åt gången, dock max en vecka i sträck.
Sweden Event Yacht Club har också ett poäng­system men där kostar inte poängen något utöver årsavgiften. Även här värderas poängen efter i vilken månad de används. En vecka i högsäsong kräver fler poäng än en vecka i början­ av maj.

Nautisk kompetens inget krav
Både Pierre Görmarker och Henric Littrén pekar på fördelarna med att vara medlem i en båtpool jämfört med att hyra en båt någon eller­ några veckor eller att äga båten själv.
– Du har mer flexibilitet när du är medlem i en båtpool eftersom du har flera storlekar­ att välja mellan. Ibland är båten du äger för stor eller­ för liten, men här kan du välja den båt som passar för ändamålet. Till skillnad­ från när du hyr så kommer du dessutom­ lära känna båten­ du använder eftersom­ du kan ta samma båtmodell hela tiden, oavsett från vilken av våra
orter du hämtar ut den, säger Henric­ Littrén.
Pierre Görmarker är inne på samma tanke-gångar.
– Medlemmarna kommer ju alltid tillbaka till ett begränsat antal båtmodeller. Man vet hur de fungerar och man kan använda dem spontant flera gånger under säsongen.
Att ha båtvana eller dokumenterad nautisk kompetens är inget krav för att få bli medlem i någon av de två båtpoolerna. Hos Saltsjöns marinpool får alla medlemmar gå utbildning för förarintyg, seglarintyg 1 eller manöverintyg för högfartsbåt. Sweden Event Yacht Club håller­ en praktiskt inriktad utbildning i manövrering och säkerhet.
– Hälften av medlemmarna var oerfarna när de började använda båt i somras, det här är en bra start för dem och de kan börja prova­ båtlivet­ på egen hand efter utbildningen, säger­ Pierre Görmarker.

Salongen är ljus, rymlig och väldisponerad.

Flera olika inredningsalternativ
Salongen i Oceanis 45 ligger avsevärt lägre än sittbrunnen och nås som vanligt via en trappa med 45 graders lutning. Båten finns i fyra inredningslösningar med allt från två hytter och två toaletter via tre hytter med varsin toalett till fyra separata dubbelhytter men bara två toaletter.
Pentrylösningarna varierar mellan ett längsgående pentry och vanligt L-pentry, båda om babord. Salongen är ljus, rymlig och väldisponerad, med trendigt skjutbart navigationsbord som finns i så många nya båtar nu.

Ändamålsenlig däcksutrustning
Beneteau Oceanis 45 har fått masten från Z-spars flyttad något akterut jämfört med föregångarna, för att kunna få ut vanten ända ut i sidan och därmed få till en rejäl överlappande fock på 110 procent. Storsegel och fock är lika stora – 50 kvadratmeter – men om man vill ha rullstor (tillval) så försinner en tiondel av ytan.
Codesegel är också tillval, och halsas då lämpligen på rulle. En rejäl segelstuv för den typen av segel finns strax bakom ankarboxen i fören, så man slipper släpa seglet fram och tillbaka över däck.
Den elektriskt upp- och nedfällbara badplattformen har sittbräda för rorsman och kraftig badstege integrerad, allt som standard. Trä på sittbrunnsbänkarna och dubbla rattstyrningar med plats för instrument i piedestalerna­ ingår också.
Rorsman sitter och står bra bakom rattarna, men om man – som jag – vill sitta uppe på kanten för att få bättre sikt och känsla, skär en vass kant in i baken och det saknas fotstöd att ta spjärn emot när båten kränger. ”I den här båten sitter man bakom ratten och seglar” är budskapet från varvets representant när jag framför mina synpunkter.
Däcksutrustningen räcker gott och väl för avslappnad familjesegling och är ändamålsenligt placerad på de rätta ställena. Alla luckor utom den till segelstuven i fören är flushade, vinscharna från Harken är väldimensionerade och styrningen från franska Goïot fungerar klanderfritt.

Badbryggan är elektriskt nedfällbar, har en rejäl badstege och ingår i standardutrustningen.

Båtarna i gott skick
Inför årets start hade huvudsponsorn Volvo bjudit in gamla båtar för en gemensam träff. Vid tidigare starter har en del av de gamla båtarna kommit dit i alla fall men nu ville personerna bakom VOR göra tillställningen mer officiell.
Ett tag var det osäkert hur många båtar­ som skulle komma ner till Spanien men vid starten för regattan hade 16 båtar tagit sig dit. Nästan alla race sedan starten 1973 fanns representerade och många av båtarna var i mycket gott skick. Ett exempel var den klarröda norska Swan 57:an Berge Viking­ som deltog i Whitbread 1981–1982 och som under­ regattan utanför Alicante seglade med sin originalbesättning, så när som på en besättningsman­. Berge Viking vann för övrigt­ pris som den mest välhållna båten.

Många känslor ombord

Fördäcksarbete på norska Swan 57:an Berge Viking som seglade med originalbesättningen från Whitbread 1981–1982.

Ny träff i Lorient
Svenske Mange Olsson, som med sina sex varv runt jorden får räknas som en veteran, även om han seglade VOR så sent som förra gången, var en av de åtta ambassadörerna för regattan. Han var eld och lågor efteråt.
– Det var så ballt, det var så roligt! Det blev nästan bättre än vad jag hade trott. Stämningen var trevlig och det var en väl fungerande segling även om det såklart var mer av en gentlemannaregatta, säger Mange som i den här tävlingen seglade på Maxin Charles Jourdan, som deltog i Whitbread 1989–1990.
Med på Charles Jordan var också Pelle Petterson, inbjuden av Mange. Pelle, som seglade två etapper på The Card tillsammans­ med Mange Olsson och Roger Nilson i Whitbread 1989–1990, var egentligen i Alicante på grund av 50-årsjubileet för hans Volvo P1800, men passade på att segla lite.
– Det här var jättetrevligt och det var go stämning. Kul att träffa de gamla uvarna, sa Pelle som menade att Legends Regatta bidrog till den goda stämningen i Alicante.
– Annars hade det varit lite tunt med bara de sex startande båtarna.
Enligt Mange Olsson var Volvo så nöjda med Legends Regatta att de har bjudit in alla de gamla båtarna att delta vid det näst sista stoppet i franska Lorient i juni nästa år.
– Det är roligt att de tänker så, det är viktigt­ att se sin historia för att kunna se vad som finns i framtiden, säger Mange.

”Vi gick som tåget första dagen innan de blåste av på grund av de lätta vindarna”, berättade Pelle Petterson, i gul keps till vänster, som seglade Legends Regatta ombord på Maxin Charles Jourdan.

Skrovkänsla i poolen
Här ute, i en byggnad inte helt olik de andra husen, finns en väldigt speciell pool, faktiskt den enda i sitt slag i Sverige. Vattnet i poolen är ljummet och klart, den ena kortsidans vägg har klätternät ända upp till taket och en av poolens långsidor har ungefär samma höjd som fribordet på en medelstor fritidsbåt. En reling av gummi förstärker skrovkänslan. På den andra kortsidan hänger en helikoptersimulator. I den tränar flyg- och helikopterpersonal evakuering under vattnet. Känslan av att vi är vid en övningspool för räddningskurser förstärks av de livflottar och räddningsvästar som hänger lite varstans.
Medan semesterfirarna bidar sin tid är jag och åtta andra seglare på Käringön för att gå en säkerhetskurs. Närmare bestämt ISAF Offshore Personal Survival Course. Det är en grundkurs som riktar sig till havskappseglare som seglar i tävlingar med höga säkerhetskrav som Fastnet Race och Sydney –Hobart. Men det ska sägas direkt att du behöver knappt ha varit utomskärs för att ha nytta av den här kursen. Den är gjord för havskappseglare men passar alla seglare ska det visa sig.
Efter inledande teoretiska genomgångar är det dags för oss att testa den omtalade bassängen. Vi har i förväg fått reda på att vi ska ha med oss seglarställ, stövlar och en uppblåsbar räddningsväst och nu står vi vid poolkanten, välklädda men utan flytväst.
– Hoppa i, varsågoda, säger kursledaren Stefan samtidigt som han sätter på ett under­vattensaggregat som gör vattnet i poolen strömt och upprört.
Det är alltså nu vi ska ta oss upp för skrovsidan en och en. Det går inget vidare. Faktum är att vi utan hjälp av varandra och instruktioner från Stefan nog aldrig hade kommit levande upp ur vattnet om det varit på riktigt. Speciellt inte utan flytväst. Sedan följer den ena tänkvärda övningen efter den andra och det mest slående är hur okunnig och oerfaren åtminstone jag är. Hur känns det när den uppblåsbara räddningsvästen löser ut? Hur klättrar man in i en livflotte när det är mörkt och regnigt? Vilket är det bästa sättet att hålla värmen på i kallt vatten? Orkar man klättra uppför skrovsidan på en passagerarfärja? Hur hjälper man en medvetslös person i en livflotte där vattnet sköljer över en? Stefan Nilsson guidar oss genom övningarna och efter några timmar i poolen på Käringön vet jag mer om säkerhet till sjöss än de flesta jag känner, seglare och båtfolk i allmänhet inkluderade.

Slutet känns nära
Under vissa bassängövningar släcker Stefan ner ljuset, vattnet blir strömt och från den dolda ljudanläggningen hörs avlägsna helikopterljud och vi viftar desperat med armarna för att påkalla helikopterns uppmärksamhet. När sedan Stefan tar en vattenslang och sprutar iskallt vatten på oss för att simulera regn känns det som om slutet är nära. Det enda som egentligen saknas av ovädrets realiter i övningspoolen är krabba vågor och vind.

Nollgradigt vatten
Vattnet i poolen är trots allt ganska varmt så vi blir tillsagda att simulera köldchocken som blir när man faller i kallt vatten. Vi gör som vi blir tillsagda och drar häftigt efter andan­ och spärrar upp ögonen.
– Vill ni testa det riktiga vattnet nu?
Stefan, och den andra kursledaren Sten Edholm, säkerhetsansvarig för ÅF Offshore Race, tror nog inte att vi ska svara ja. Men det gör vi. När jag, blöt och ganska kall, med för länge sedan uppblötta fingrar och redan vattenfyllda stövlar, hoppar i det nollgradiga vattnet utanför kurslokalen behöver jag inte simulera köldchocken. Ingen av de andra deltagarna heller.

Lär för livet
När vi senare sitter med torra kläder och dricker kaffe i undervisningssalen känner vi nog alla att vi varit med om något som vi kommer ha stor nytta av. Även om ingen av oss planerar att runda Fastnet rock eller segla utanför Australien den närmaste tiden. Nu vet vi hur det känns när räddningsvästen löser ut och hur svårt det kan vara att ta sig in i livflotten. Stärkta i det sover vi gott och kastar oss ivrigt över nästa dags övningar i brandsäkerhet, men det som sätter de djupaste avtrycken är poolövningarna med livflotten. Det låter som en reklamslogan men gå en säkerhetskurs, du kommer att lära för livet.

En uppblåsbar flytväst med inbyggd sprayhuva skyddar ansiktet mot vågor och regn.

Ett sätt att hålla ihop en grupp som fallit överbord är att bilda en ring.

Att ta sig uppför en skrovsida med vattenfyllda stövlar och blöta kläder är inte lätt.

Vid hårt väder och vågor ska man försöka bilda en kedja för att hålla ihop gruppen.

Efter att gruppen fått klättra uppför en skrov­sida fick vi sedan testa att hoppa ner i vattnet.

Det gäller att hålla ett tänt nödbloss långt från kroppen. Här testar Seglings redaktör Emma Hammenstig att bli upplyst.

Rädd på riktigt
I en videosekvens som Ulf spelade in under en 1 000 nautiska mil lång tävling mellan Frankrike och Irland tur och retur så sitter han nere i ruffen och konstaterar krasst att han där och då för första gången under seglingen upplever riktig rädsla. Det är natt, han är på väg norrifrån rakt ner i Engelska kanalen och kan bara konstatera att han är på väg in i ett getingbo av fartyg.
Och rädslan är befogad. Vid ett tillfälle under gångna årets seglingar är olyckan framme och han blir rammad av en fisketrålare. Han lyckas ta sig i mål men båten är svårt skadeskjuten och domen blir två månader på varv med ett trasigt roder och en båt som är sprucken mellan skrov och däck. Ulf sänder en tacksamhetens tanke till försäkringsbolaget som agerade snabbt och såg till att ärendet inte hamnade i långbänk.

Resan är målet
Tävlingen La Charente-Maritime – Bahia Transat 6,50 2011 startar i franska La Rochelle den 25 september och blir kulmen på ett och ett halvt år av tuffa och uthållighetskrävande kvalseglingar där Ulf Brändström har bevisat för sig själv och tävlingsorganisationen att han är av rätta virket för den tuffa utmaningen.
Själva kvalificeringen till tävlingen mellan La Rochelle i Frankrike till Salvador de Bahia i Brasilien är på många sätt en lika stor utmaning som själva Atlantkorsningen. Ulf Brändström berättar att ungefär tio procent av båtarna som satsar aldrig kommer till start.
– Det här handlar mycket om äventyret att överhuvudtaget komma till start. Och det är minst lika viktigt att vara bra på att fixa saker som att segla. Men även om målet hela tiden först och främst varit att komma till start, så siktar jag på att hamna någonstans i mitten på fältet och hamnar jag bland de 25 första så är jag nöjd.
Under 2010 och 2011 har Ulf seglat ett antal tävlingar, själv och med en extra besättningsmedlem. Båten ligger nu i Lorient i Frankrike för att utrustas och efter slutförberedelser med att gå igenom vädersystem och annat hemma i Sverige tillsammans med sin coach, så bär det av till Frankrike och den slutliga utmaningen.

Risk för kapsejsning
Rammad av fisketrålare, risk för kapsejsning, utmattning och kampen mot uttråkning. Vad som helst kan hända ensamseglaren och i Classe Mini händer det också förr eller senare. Men för Ulf Brändström är det värt alla vedermödor.
Ulf, till vardags arbetande på ett företag inom marknaden för glasfiberarmerad plast, är i gott sällskap bland ingenjörer, journalister och äventyrare, som alla blivit bitna av att ensamma mäta sig med havets krafter i små och också rimligt dyra båtar.
– Det här är ännu roligare än jag kunnat tänka mig. Det finns en enorm samhörighet i klassen. Kommer man ner till Frankrike till en tävling så är det inte frågan om att ta in på hotell, det finns alltid någon som bjuder hem dig eller fixar en båt där du kan sova.
Klassens inofficiella slogan speglar kanske också på ett bra sätt det Ulf beskriver – Alone together.

”Oj, vad mycket tampar”. Ulf Brändströms döttrar satte huvudet på spiken när de fick se båten för första gången, inför Mini
Fastnet 2010.

Fullutrustat pentry och privat förpik
Ta pentryt som exempel på idérikedomen. Under sittbrunnen döljs diskhon och den tvålågiga spisen på varsin sida, båda med underskåp och båda lätt utdragbara på kullagrade gejdrar. Under och bakom trappan finns plats för kyl. Färskvattnet pumpas från en säck i förpiken. Ståhöjden åstadkoms genom att en stor del av rufftaket kan lyftas på starka gasfjädrar, och öppningen kan kompletteras med kapelltätning för ruskväder. Dubbla vallgravar runt kanten ska transportera bort regn- och skvättvatten. Hela pentrypaketet kostar 31 405 kronor extra.
Vattenspolande toalett med septiktank är tillval för drygt 8 000 kr, och monteras då mitt på styrbordssidan. I så fall förskjuts salongssoffan akterut.
Förpiken kan stängas till och bli en helt privat sfär med egen dubbelkoj. Två fullängdskojer finns också i salongen, där ryggstöden enkelt kan monteras av för extra bekväm bredd.
Mitt i båten löper költrumman, som skapat en del bryderi för konstruktör Lindquist. Till slut flyttade han helt enkelt nedgången i sidled, för att skapa fri passage föröver. Ett salongsbord för 4 000 kr kan monteras här och även användas i sittbrunnen.

Rutscha av båten på en ramp!
Kölen är förresten ännu en bra lösning. Den väger cirka 300 kg, ger ett djupgående på 1,75 meter och fullt tillfredsställande rätande moment. Men det finaste är att den saknar bulb och därför blir helt infällbar i trumman. Du kan alltså använda vilken standardtrailer som helst och bara rutscha av båten på en ramp nånstans! Clamcleaten som håller kölen nedfälld har ett skydd som löser ut automatiskt om man skulle gå på grund, och då kan kölen åka in i trumman.
Även riggen, från Seldén, är anpassad för enkelt handhavande, med vikbar mastfot som möjliggör riggning utan kran. Två personer klarar det själva med hjälp av fockfallet.

Mjukt rundade sargkanter
Den sidledsförskjutna nedgången ger plats åt en enda centralt placerad vinsch, som kan serva alla de trimtampar som finns neddragna på rufftaket. Vinschen tronar på toppen av en integrerad piedestal i fräckt avvikande färg, där kompass och lämplig elektronik också kan fällas in. Att kicken bara kan justeras i en råtta framme vid masten är däremot inte OK – den vill jag för säkerhets skull ha i dubbelkommando på båda sidorna, och gärna så långt akterut att till och med rorsman kan nå den. Då är det bara att rycka ur den vid en eventuell broach.
I övrigt sitter allt där det ska för smidig och lättöverskådlig segling. Besättningen har gott om plats och kan lätt finna bekväma positioner på de mjukt rundade och vinklade sargkanterna. Stuvutrymmet under sittbrunnen är gigantiskt med tanke på båtens storlek, och rymmer allt från drickabackar till barnvagn och utombordare. Den sistnämnda kan annars sitta uppfälld ur vägen på det speciellt anpassade fästet i aktern.

påtaglig jollekänsla
Den Campus 7.4 som vi provseglade var konfigurerad med racingvarianten av segel, i stum laminatduk med Pentex Flex, fathead på storen och därmed generösare akterrunda, större fock och så gennaker.
Sammantaget gav det, trots lättvindsförhållandena, en känsla av utomordentliga seglingsegenskaper. Tyngden ligger föredömligt lågt, men håller ändå tillbaka accelerationen något. Tyngden ger också Campus 7.4 en känsla av trygghet och säkerhet som man annars bara känner i betydligt större kölbåtar. Akterns fyllighet för att bära stor besättning hindrar inte kölvattnet från att släppa fint, och båtens fulla längd kan utnyttjas för att ge fart. Fabrikantens egen video visar spinnaker-surfar i 14 knop!
Roderkänslan kan initialt upplevas som något svajig, men det är en vanesak. Och det viktiga bettet finns där även när byarna slår till, det kunde jag erfara redan i prototypen i april.
Jollekänslan är högst påtaglig även i man-överbarheten, för Campus 7.4 vänder på en femöring.

1. KÖLEN viks upp i en ficka mitt i salongen, men där stör den inte nämnvärt eftersom nedgången förskjutits något åt babordssidan.

2. RUFFTAKET lyfts lätt på gasfjädrar för att ge ståhöjd i pentryt. En finurlig lösning som kan kompletteras med kapellsidor för bättre vind- och regnskydd.

3. SOLPANELER på 63 watt har en naturlig plats ovanpå det lyftbara rufftaket, där de bidrar till strömförsörjningen.

4. PENTRYT har diskho och spis som döljs under sittbrunnsbänkarna och dras fram på lättrullande gejdrar vid användning.

5. PEKET i fören halsas gennakern på. Det kan också vikas ner 45 grader och blir då en fast stävstege.

6. FÖRPIKEN erbjuder förhållandevis rymlig sovplats för två, med ljusinsläpp från den runda däckslucka som är Fabolas signum.

7. STUVUTRYMMET under sittbrunnsdurken är långt större än på många betydligt spatiösare båtar. Det rymmer lätt utombordare, fendrar, förtöjningar, grill, drickaback, barnvagn och allt annat som ska med när en familj är ute. Men luckan skulle behöva ett par förstyvningar för att inte svikta när man kliver på den.

8. AKTERSPEGELN är vidöppen och badvänlig. Notera den finurligt designade nedfällbara badstegen. På andra sidan av rodret finns ett jack där utombordaren placeras lättåtkomlig på sitt fäste. Jag skulle dock önska även en lägre avspärrning akterut, för småbarnens skull.

Sportigt och fartfyllt intryck
Elan 210 ger med sin låga profil, den breda aktern, den strömlinjeformade överbyggnaden, integrerat gennakerpeke, dubbla roder och akterpartiets skarpa slag ett sportigt och fartfyllt intryck. Och visst uppför sig båten livligt och kvickt i vattnet. Det är lättvindsförhållanden under vår provsegling, men accelerationen och manöverbarheten finns där ändå. Den stabila rorkulten i kombination med de dubbla rodren ger också gott grepp i vattnet och god kontroll, trots något neutral roderkänsla. Nybörjare vill säkert känna bättre tryck i rodret, men varför ha mer vinkel och därmed också mer broms än nödvändigt?

Bulben kräver en specialtrailer
När puffarna kommer lutar 210 snabbt till, och precis som i en jolle gäller det att komma ut på kanten för att kraften ska riktas framåt istället för i en krängning åt sidan. Är man med på noterna så kan man snabbt rycka några meter i en acceleration. Och med gennakern hissad blir den här effekten förstås ännu större.
Kölen ger ett djupgående på 1,55 meter och svarar för exakt 40 procent av båtens vikt, vilket ger tillfredsställande stabilitet. Nackdelen ur hanteringssynpunkt är bulben, som innebär att en specialtrailer krävs och att sjösättningen försvåras jämfört med en helt slät botten. Även när kölen är helt upphissad så sticker ju bulben fortfarande ut, och ger ett djupgående på 0,5 meter. Det lär ändå vara tillräckligt grunt för att man ska få många fina vikar helt för sig själv.
På Boot i Düsseldorf premiärvisades prototypen med en avancerad svängande hävstångskonstruktion för utombordaren, som skulle stickas ner i vattnet genom en urtagbar lucka i sittbrunnsdurkens stuvutrymme. Den lösningen känns mycket tveksam, och jag bedömer den provseglade båtens variant med vanligt uppfällbart motorfäste i aktern som avsevärt bättre.
Tack vare de dubbla rodren kan motorn till och med monteras i centrumlinjen, och så räcker ju utrymmet under durken istället till mer prylar!

God överblick och bra sikt
Sittbrunnen är rejält tilltagen över en tredjedel av båtens längd och rorsman sitter uppe på förlängningen av skarndäck. Det ger god överblick och bra sikt föröver, men också mindre skydd mot sjöar och vind än traditionella nedsänkta sittbrunnsbänkar med ryggstöd.
Lösningarna är traditionella, med dubbla vinschar på rufftaket för neddragna fall och trimlinor, storskotsskena längst akterut och centralt placerad skotpunkt där skotet justeras genom ett spärrblock.
Fockskenor uppe på rufftaket ger fin luftspalt mellan seglen och fördelaktig höjdtagning, men kostar cirka 3 500 kr extra. Gennakerpeke på skena lika mycket. Även fockrullen från Harken är tillval för drygt 4 000 kr.

Spartanskt campingliv
Interiört finns plats för fyra att sova, två i förskeppet och två i stickkojer på vardera sidan. Men då är det trångt och spartanskt campingliv som gäller, utan skott som ger avskildhet. Bredvid babordssidans lilla ho kan en enkellågig spis för knappt 2 000 kr placeras. 55-liters färskvattentank med pump kostar drygt 3 000 kr och en enkel kemtoa som döljs under den delbara babordsbädden i fören går på 700 kr. Kylen för 3 500 kr placeras snyggt under trappan, som egentligen bara är en enkel stege. Varning för snubbel och fall här.
Förvaringslösningen med urtagbara textilkuber från North Sails som kan packas hemma och sedan hängas på plats är inte dum, men kostar 3 000 kr för ett set om fyra stycken.
De löstagbara ryggstöden för nästan 2 000 kr extra är nödvändiga för att man ska kunna sitta bekvämt i salongen. De kan även användas uppe i sittbrunnen.
Startpriset på 267 000 kr låter inte så mycket, men tänk på tillvalen och transporten hem. En semesterresa till Slovenien kanske?

SALONGEN är ljus och luftig med 138 cm hukhöjd, men helt öppen till förpiken (197 cm lång och 48 respektive 179 cm bred). Mellan den runda blanka plattan i rufftaket och den rektangulära dito intill maststöttan, fästs den talja som lyfter kölen när båten ska trailas.

STICKKOJERNA erbjuder med sina 250 cm bekväm sovplats även för längre seglare, eller rejält stuvutrymme under gång.

STUVUTRYMMET under sittbrunnsdurken är stort nog för en del packning eller en undanstuvad utombordare. Den ursprungliga idén med en motorbrunn här, och en upplyftbar utombordare, verkar varvet dock ha släppt. Det är bra, för motorfästet gör sig nog bättre på akterspegeln.

TOALETTEN av porta-pottimodell göms under kojbottnarna strax framför diskhon. Inte så privat, men funktionellt. Notera de väl luftade kojbottnarna.

FÖRVARING av textil är lätt och smidigt. Denna är fast monterad, men väskorna utmed skrovsidorna (bild 1) kan tas ur och packas hemma. Eller lämnas i land vid kappsegling.

KYLSKÅPET är tillval för 3 500 kr och får då plats i hålet under nedgångstrappan. Bra utnyttjande av det utrymmet.

ANKARBOXEN i fören döljer gennakerpeket när det inte används. Den som vill kan också få försegelrullen nedsänkt under däck.

GENNAKERPEKET dras smidigt ut med en lina från sittbrunnen.