Produceras av träd
Titanium Blue är ett så kallat bakat hightech-segel, där filmen i laminatet är framställd av biomassa från träd istället för av oljebaserad polymer. Det behövs inte heller något lim i lamineringsprocessen.
– När seglets liv är över går det att bryta ner filmen och återvinna de värdefulla kol- och aramid­fibrerna i seglen, säger Lennart Dahlström.
Arbetet med att ta fram seglet påbörjades av UK Sailmakers i Frankrike 2003.
– I takt med att Titanium-tekniken växte fram för många år sedan stod det klart hur stort beroendet av petroleumbaserade produkter var, och vilka spår detta lämnar på miljön. Det blev startskottet för vårt utvecklingsarbete, berättar Lennart Dahlström.
Påverkas seglets prestanda av de miljövänliga­ aspekterna?
– Nej, Titanium Blue har en helt överlägsen prestanda jämfört med andra segel, det är vårt bästa racingsegel.
Gransegel har en annan taktik. För två år sedan startade de ett återvinningsprogram för gamla segel. När en kund köper nya segel ges möjligheten att lämna in de gamla seglen.
– Det har blivit en succé. Vi syr om seglen och säljer dem vidare som segel, sol- och regnskydd eller dekoration, säger vd:n Kent Wretman.
Det som blir över återanvänds till säckbottnar och banderoller.
– Det är ett nytänkande som ligger rätt i tiden­. Förra säsongen tog vi drygt 80 segel i inbyte och det kommer att bli betydligt fler i år, säger Kent Wretman.
Det händer att några andra segelmakare också tar emot gamla segel, men inte i särskilt stor utsträckning. Oftast hamnar de förbrukade seglen­ i en förbränningsugn.
– Segel är svåra att återvinna, de hamnar i energiförbränningen­ där de eldas upp, säger Camilla­ Slunge Dowling, på återvinnings­företaget IR Recycling.

Designar välgörenhetsprylar
Det bästa är om du kan ge bort eller sälja dina gamla segel så att de kan återanvändas.
– Fråga dig om det finns något värde kvar i seglen innan du lägger dem i en container för brännbart avfall. Går det att göra några nya produkter av dem? säger Camilla Slunge Dowling.
Några som har specialiserat sig på att ta hand om gamla segel är de brittiska företagen Reefer och Wightsails. De tar båda emot gamla segel, som de gör om till nya produkter för hand i Storbritannien. Spinnakrar och utslitna membransegel får nytt liv i form av väskor, solstolar och husdjursbäddar. Wightsails gör dessutom special­designade produkter till välgörenhetsfonden Ellen MacArthur Cancer Trust. För varje produkt som säljs går 25 procent av köpe­summan till fonden.
I produktionen av nya segel finns det många miljöaspekter att ta hänsyn till. Segelmakeribranschen är liten och det finns bara några få etablerade duktillverkare att köpa dukar, filmer och fibrer från. De flesta svenska segelmakarna får sitt material från de stora amerikanska och europeiska tillverkarna. Några väljer sedan att sy seglen i Sverige, medan andra väljer att göra det utomlands.
– Du som slutkund kan påverka genom att fråga­ varifrån materialet kommer och om seglet­ sys i Sverige eller tolv timmars flygresa från hemma­hamnen, säger Kent Wretman.
Gransegel köper in material med så kort leveranssträcka­ som möjligt och undviker i möjligaste mån att importera från Kina.
– Vi köper från de större europeiska tillverkarna som har helt andra miljökrav på sig än tillverkare i Asien, säger Kent Wretman.
Detta är även viktigt för Hamel Sails.
– I nuläget använder vi främst europeiska leverantörer. På så sätt tillverkas våra produkter utifrån EU:s miljöregler, som vad vi förstår är bland de hårdaste i världen, och de levereras uteslutande med lastbil, säger Hans Hamel.

Väljer material från Europa
Hemma på loften har man också tänkt till gällande­ arbetsmiljön. För inte så länge sedan fanns här en hel del giftiga kemikalier. Men numera­ görs kemiska behandlingar av seglen ofta redan­ i fabrikerna, som har bättre skyddsutrustning än segelloften.
Hamel Sails är en av dem som sedan syr seglen­ i Sverige.
– Det känns bra att vi producerar seglen själva­. Vi har en bra arbetsmiljö, till exempel skär vi seglen med roterande kniv istället för med laser­ vilket bildar giftgaser, säger Hans Hamel.
Lundh Sails har under 20 års tid köpt in sitt material från USA. Men nu satsar de på tillverkare i Europa istället.
– Vi har studerat garntillverkningen här och letat fram tillverkare i Europa som arbetar för långlivade produkter. De gör allt själva, från garntillverkning och konstruktionen av vävarna­ till slutberedning av dukarna. Därigenom får slutprodukten högre kvalitet. I till exempel Asien har billigt blivit fokus istället för långlevnad och de dukarna är inte av Europaklass, säger Peter Lundh på Lundh Sails.

Fraktas på sjön
Att seglen som produceras i Asien skulle vara sämre håller inte Jonas Boding på Boding Segel­ med om.
– De senaste två åren har vi haft ett tydligt trendbrott. Merparten av alla segel som säljs i Sverige produceras idag utomlands. De två största segelloften i Sverige, North Sails och Boding Segel, har sin produktion utomlands.
Men det är inte för att enbart jaga ett lågt pris. Jonas Boding menar att de mest sofistikerade fabrikerna och högteknologiska maskinerna inte längre finns i Sverige. Därför har Boding Segel produktion både i Kina och i Polen.
– De enorma investeringar som krävs för toppmodern segeltillverkning finns bara utomlands, framför allt i Asien men även i Europa och USA, säger han.
Frakten då? Blir det inte väldigt kostsamt både för plånboken och miljön?
– Nej, 80 procent av årsproduktionen lyckas vi frakta på sjön, säger Jonas Boding.
De resterande 20 procenten som transporteras­ via vägar och flyg utgörs av expressbeställningar från segelbåtsägare som sent på vårkanten upptäcker att det skulle vara trevligt med nya segel inför säsongen.
I en fråga tycker segelmakarna likadant. Långlivade segel är att föredra, både när det gäller funktion och miljönytta.
– Våra segel med film håller dubbelt så länge som för femton år sedan, vilket är en stor miljövinst, säger Bengt Falkenberg på Albatross Segel.
De har också lyckats ta bort alla petroleumbaserade kemikalier ur sin produktion.
– Vi använder enbart citrusbaserade produkter, som bland annat innehåller apelsin- och tallolja, för att rengöra seglen, säger Bengt Falkenberg.
Kinnevikens Segelmakeri har en liknande strategi. De lämnar in sina segel till ett lokalt tvätteri i Lidköping, Miljötvätten, som tvättar med enbart Svanen-märkta produkter.
– Vi försöker använda så lite kemikalier som möjligt i vår tillverkning, säger Anneli Wångdahl på Kinnevikens Segelmakeri.

Entypsklasser är bäst
Förutom att fråga din segelmakare varifrån materialet i seglen kommer och hur det transporteras över världen kan du också göra en miljöinsats när du väljer båttyp.
– Genom att skapa entypsklasser med begränsat antal segel som båtarna får använda per säsong kan segling bli mer miljövänligt, säger Hans Hamel på Hamel Sails.
Han menar att det också i vissa fall går att återanvända olika beslag som är monterade på seglet, såsom travare, ringar och lattor.
Och när du väljer segel finns det ett särskilt att föredra.
– Crosscutskurna segel i vävd Dacron som sys ihop istället för att limmas är ett bra val ur miljö­synpunkt. Dessutom lämnar det minimalt­ med dukspill vid tillverkningen, säger Hans Hamel.

Ha naturen i åtanke
Du kan påverka så att dina nya segel belastar miljön så lite som möjligt.
– Fråga din segelmakare om seglens bakgrund och gärna efter miljömärkta segel. Även om det inte finns några miljömärkta segel idag visar du att du värnar om att framställningen har skett på ett hållbart sätt, säger Weronika Rehnby, som är produktansvarig för Bra Miljöval Textil på Naturskyddsföreningen.
Olja är råvaran till polyesterfibrerna i segeldukarna och de framställs genom smältspinning. På vägen fram till en färdig segelduk har kemikalier använts, utsläpp har skett till både vatten och luft, och mycket energi har gått åt.
– En inköpare som värnar om miljö- och hälsoaspekter måste ställa krav på sin leverantör. Det gäller allt ifrån innehållet i polyestertyget till hur tillverkningen går till i fabriken, säger Weronika Rehnby.
Ställ frågor
Ta reda på om din segelmakare har några miljökriterier i sin produktion. Här är några frågor som du kan ställa:
• Var produceras seglen och hur transporteras de eller materialet till Sverige? Undvik långa fraktsträckor och flygtransporter.
• Ställer segelmakaren några krav på sina leverantörer när det gäller miljö- och hälsoaspekter i produktionen? Helst ska det inte finnas några farliga kemikalier.
• Används några kemikalier för att rengöra seglen?

Under Baltic Classic Weeks förra sommaren kunde de här färggranna seglen skådas utanför St Petersburg.

Till skillnad från de flesta segel är Titanium Blue återvinningsbart.

Tips
De brittiska företagen Reefer och Wightsails gör nya produkter av gamla segel. Den här väskan från Wight­sails görs av förbrukade segel. Den säljs till förmån för oceankappseglaren Ellen MacArthurs­ cancerfond, 25 procent av köpesumman doneras direkt till fonden. Väskan finns i olika storlekar och kostar från 65 pund, cirka 644 kronor. www.wightsails.com www.reefersails.com

SPILLPRODUKT. Svenska Wind in mind tar tillvara på spill från segelmakerier och tillverkar produkter såsom lampor, väskor och plånböcker. Väskan Cyklone silver/svart har en laminerad ytterduk och foder i spinnakerduk. Pris: 600 kronor. www.windinmind.se

LYSANDE IDÉ. Lampan Skagerrak small thunder från Wind in mind är gjord av dacron och kolfiberlaminerad segelduk. Pris: 1 100 kronor. www.windinmind.se

Utpräglad dagseglare
Det var som sagt två år sedan Daytrippern stod i strålkastarljuset, men redan sommaren 2007 provseglade Segling den första prototypen. Då hade Ocke Mannerfelt på sin lediga tid, som han uttryckte det då, tagit ut svängarna och ritat en båt som han själv gillade. Sedan om någon annan ville köpa den så var det bara roligt.
Lite trögt verkar det ha gått med försäljningen, vid en uppdatering nu sex år senare. Två båtar är sålda, men ytterligare fem ligger vid Nautical Partners brygga på Lidingö, var­ifrån båtarna säljs.
Kanske är Daytrippern en båttyp som är lite svår att sälja i Sverige. En utpräglad dagseglare­ som sticker 1,60 meter och i runda slängar kostar­ 420 000 kronor. Den har mycket emot sig. Den svenska sommaren till exempel, med i värsta fall regn och snålblåst. Och skärgårdens grunda sund och vikar är inte alltid optimala för djupa T-kölar. Men visst är den cool.
Tanken med Daytripper är att båthanteringen inte ska vara svår. Även om du aldrig har seglat­ i hela ditt liv ska du fixa det utan problem­ i den här båten.
– Jag blir nästan irriterad när folk säger att det är svårt att segla, det är inte så svårt, även om det såklart finns en inlärningskurva, säger Kjell Borking och fortsätter:
– Det här är en annorlunda båt. I många segelbåtar har fokus länge legat på utrymme och plats, särskilt under däck. Det tycker jag är lite konstigt med tanke på att ingen är ute och seglar särskilt länge numera. Dessutom är sittbrunnarna obekväma. I den här båten har det lagts tid på att utforma sittbrunnen. Det ska vara bekvämt och enkelt att segla med Daytripper, säger han.

Rorsman sitter lågt
Sittbrunnen är tvådelad. I den främre delen sitter­ besättningen skönt tillbakalutad och njuter­ av seglingen, gärna på mjuka, orangefärgade dynor. Den aktre delen, avdelad av storskotsskenan, är till för rorsman. Härifrån kan allt trim skötas. Och det behöver inte vara så mycket trim att tala om, eftersom Daytripper bara seglas med storsegel.
Det fiffiga är att båten har vridbar vingmast för att få en bra luftströmning utmed seglet och utnyttja det optimalt. Mastens vridning kan inte regleras från rorsmansplatsen, utan det sker med hjälp av en så kallad alfa-regulator, vars trimlina sitter i bommen. Regleringen är ungefär två centimeter åt varje håll. Den som vill kan dra ner den trimlinan i sittbrunnen.
Att segla Daytripper känns ungefär som Kjell Borking säger att det ska vara. Det är trevligt och bekvämt i de lätta vindar som råder när vi seglar. Den djupa kölen ger stabilitet och det lutar inte nämnvärt. Som rorsman sitter du ganska lågt, vilket jag upplever som lite ovant till en början. Men egentligen är det inget större problem. Du har helt fri sikt framåt eftersom ingen fock eller genua skymmer sikten. Därför finns heller inget behov av att klättra upp i lovart, rorkulten har heller ingen förlängare.

Småjusteringar för gennaker
Precis som bilden till vänster visar så kan den som söker något mer utmanande segling köpa till en gennaker på 32 kvadratmeter. Det enda som behöver justeras är placeringen av råttan som håller gajen, den sitter för nära storskotsskenan och går inte att nå om vagnen är maximalt utkörd. Dessutom är det svårt för rorsman att skota gennakern, vinkeln blir fel. Små saker som säkert går snabbt att fixa.
Vem ska då köpa Daytripper? Kanske du som seglat hela ditt liv och inte vill ha några utmaningar, utan bara en schysst båt att ta med vännerna och lunchkorgen i. Eller du som vill lära dig segla och inte nödvändigtvis behöver lägga till och övernatta i båten.

Längd: 8 m
Bredd: 2,23 m
Djup: 1,6 m
Vikt: 1 350 kg
Kölvikt: 600 kg (45 %)
Masthöjd: 11 m
Storsegel: 28 kvm
Gennaker: 32 kvm
Design: Ocke Mannerfelt
Grundpris: 427 000 kr, sjösatt Södertälje/Stockholm
Info: www.daytripper.se

Gott om plats att sola, både under segling och i hamn.

Daytripper har två kojer. Inredningen kan även fås i trä (tillval).

Skotskenan delar av sittbrunnen.

Vridningen på masten regleras med alfaregulatorn (syns under bommen).

Seglarna kommer också att hjälpa barn världen över genom att ha med sig böcker och undervisningsmaterial till lokala skolor.
– Förhoppningen är att detta utbildningsprogram även ska leda till att barnen och skolorna som vi besöker ska få chansen att interagera med skolor från det land som seglarna själva kommer från, säger Jimmy Cornell
I juli 2014 startar de första båtarna i London, för att segla ner mot Kanarieöarna och därifrån västerut till Västindien, Panama­kanalen och Stilla havet. De som föredrar en mer utmanande rutt kan välja att segla norröver via Nordvästpassagen eller söderöver via Påskön. Längs vägen kommer fler båtar från andra delar av världen att ansluta sig till Blue Planet Odyssey.
– Det här är en chans att få segla jorden runt i sällskap med andra båtar och med fördelen att alltid kunna få hjälp vid nödsituationer. Dessutom sköter jag och mina medarbetare mycket av planeringen som krävs.
Jimmy Cornell kan sin sak när det gäller planering av seglingsrutter, han har bland annat gett ut boken World Cruising Routes, som sålt i 150 000 exemplar. 2011 gav han ut Cornell’s Ocean Atlas tillsammans med sin son, och förra året kom boken World Voyage Planner.

Deltagaravgiften är ännu inte fastställd, men den ska täcka kostnader för hamnavgifter, passage i Panamakanalen, klareringar och agenter under de dryga två år som Blue Planet Odyssey kommer att pågå. Är du nyfiken på projektet kan du träffa Jimmy Cornell på Allt för Sjön den 3 mars.
Jimmy kommer också själv att delta i seglingarna. Just nu ligger hans nya båt, Aventura IV, på ritbordet hos en fransk båtkonstruktör.
– Jag har seglat nära 200 000 sjömil och besökt platser som Antarktis, Alaska och Svalbard. Nu längtar jag efter att få känna den familjära känslan mellan alla seglare, som så ofta uppstår under sådana här evenemang.
Han uppskattar att mellan 40 och 60 båtar kommer att delta. Alla kommer att följas via satellit och kunna kontakta varandra via radio.

Perfekt för seglare med häng
jollesko. De här skorna är en del av Adidas nya seglingskollektion, som har tagits fram i samarbete med Terrathree. Den förlängda tåkappan gör det möjligt att luta sig långt ut och för att inte fastna i saker ombord sitter knäppningen bak. Adipower­ hiking shoe har en prislapp på cirka 870 kronor och finns att köpa från och med maj.
www.terrathree.com

Sugkoppar ska ge bra grepp
tåliga. Klä dig som en inbiten seglare från topp till tå. De här nya skorna är tillverkade i Dacronduk! Det gör dem till lätta, vattenavvisande och tåliga skor som dessutom är resistenta mot UV-ljus. Yttersulan har inbyggda sugkoppar som ska ge bra grepp, och de lämnar inga spår efter sig. Chatham Marine-skorna finns i olika färger för både dam och herr. Cirkapris: 960 kronor.
www.chathammarine.co.uk

Justerar lattans spänning
Superlätt. Med hjälp av det här innovativa lattbeslaget kan du enkelt justera lattans spänning. Det behövs inga verktyg, du flyttar bara den röda markören på beslaget sidledes. Vill du sätta i eller ta ut lattan drar du ut sprinten och skjuter locket åt sidan. Det finns inga lösa delar som riskerar att falla överbord.
Lattbeslaget 1585 har endast fem fästpunkter och är därför enkelt att sätta fast på seglet. Det passar både platta och runda lattor med måtten 25 x 10 millimeter respektive 10 millimeter. Cirkapris: 190 kronor­. www.rutgerson.se

Nödljus som aktiveras automatiskt
Flytvästljus. Det här nödljuset med LED-teknik passar både livvästar, uppblåsbara räddningsvästar och överlevnadsdräkter. Det aktiveras automatiskt i vatten eller manuellt och kan lysa i 40 timmar. Batterierna har en livstid på fem år.
Nödljuset finns i två varianter, AQ40S och AQ40L, cirkapris 205 respektive 210 kronor. Skillnaden är att sensorn för vattenaktiveringen sitter på en liten kabel på AQ40L. I det andra sitter sensorn i ljuset.
www.syversens.se

Smart för manöverlinan
Enkel lösning. Seldén double fairlead monteras lätt på en mantågsstötta och leder försegelrullens lina till sittbrunnen. Eftersom linan är ändlös går det inte att trä den genom ett vanligt block. Det löser den här genomföringen på ett kick. Tryck in den så kan du svänga den och snabbt sätta i eller ta ur linan. Cirkapris: 440 kronor.
www.seldenmast.se

America’s Cup – en pigg 162-åring

America’s Cup World Series 2012 – 2013
Resande seglingscirkus under två säsonger som fungerar som uppvärmning för AC-besättningarna. Seglas i två serier, fleet- och matchracing, med 45-fotskatamaraner. Säsongen 2011/12 vann Oracle Team Spithill fleetracingserien och Artemis Team med Terry Hutchinson vid rodret vann matchracingserien. Endast fyra team i ACWS har valt att gå vidare till AC72 för att segla Louis Vuitton Cup och utmana om AC-titeln.
Under andra säsongen, som startade i San Fransisco i augusti, börjar allvaret för utmanarteamen. Då tävlar man om rankingpoäng som ger fördelar i den kommande utmanarserien, Louis Vuitton Cup.

Louis Vuitton Cup
4 juli – 30 augusti 2013
Cupen där utmanaren till regerande America’s Cup-mästaren Oracle utses.
Fyra utmanare ska bli en under seglingarna på San Fransisco Bay till sommaren. Utmanarteamen är svenska Artemis Racing, italienska Luna Rossa, Emirates Team New
Zealand och Team Korea.
Utmanarserien seglades första gången 1983 i Newport. Australia II med John Bertrand vid rodret fick utmana och blev också den första i America’s Cups historia att ta titeln från USA, när man slog Liberty, med Dennis Connor vid rodret.
Sen den historiska segern har vinnaren av utmanarserien tagit hem AC-titeln fyra av sju gånger.

America’s Cup Finals
7 – 21 september 2013
Den äldsta tävlingen inom internationell idrott, alla kategorier. Tävlingen är döpt efter 101-fotsskonaren America, som byggdes av New York Yacht Club och seglades till England, där den 1851 vann pokalen Hundred Guineas Cup, en tävling runt Isle of Wight. Cupen döptes efter det om till sitt nuvarande namn och det bestämdes att vinnaren styr var tävlingen ska avgöras.
USA innehade titeln utan avbrott 1851–1983 och alla 16 tävlingar avgjordes då på amerikanskt vatten. Nu avgörs AC i USA igen, för första gången på 18 år, i San Fransisco Bay. Då kommer Oracle Team USA i en serie seglingar möta den båt som gått segrande ur utmanarserien Louis Vuitton Cup.
www.americascup.com

NEWPORT ÄGER
Paul Cayard, som chefar över Artemis-projektet, är uppvuxen i San Fransisco. När America’s Cup nu landar i hans hemstad är det samtidigt första gången han är inblandad i ett AC-projekt där han inte seglar själv. Snopet.
Ingen annan stad är mer förknippad med America’s Cup än Newport på USA:s nordostkust. Skärgårdsidyllen stod värd för tolv tävlingar i rad åren 1930-1983. När Cupen 1988 kom tillbaka till USA efter en utflykt till Perth i Australien valdes istället San Diego på sydvästkusten­ som arena för tävlingen. Var Newport jinxat efter efter Libertys förlust?

Russell Coutts och Torbjörn Törnqvist har tidigare seglat ihop men är nu rivaler i kampen om den 34:e America’s Cup-titeln.

Torbjörn Törnqvist sponsrar personligen Artemis Racings America´s Cup-äventyr.

Under Oracles provseglingar på San Fransisco Bay i oktober utspelade sig det här dramat och...

...vingmasten blev skrot. En ny kostar 1,5 miljoner dollar.

I lätta vindar premiärseglade Artemis Racings AC72:a utan incidenter på San Fransisco Bay den 13 november.

Seal Line
Cirkapris: 450 kronor
www.granitbiten.se

Mjukt fodral med svetsade sömmar. Fodralet stängs med ett klämlås i gummi. Fodralet har genomskinlig framsida och svart baksida med fönster för kameran. Det är lite svårt att få i läsplattan, men när fodralet väl är på är passformen mycket bra. Det känns som att klämlåset kan gå upp ganska lätt om det inte stängs ordentligt. Lite svårt att se skärmen genom framsidans plast.

Översköljning: Helt tät, droppar i stängningen.
Tappa i vattnet: Helt tät, droppar i stängningen.

+ Bra passform
– Svårt att få i Ipaden
Betyg: 5/5

Aquapac
Cirkapris: 360 kronor
www.aqua-life.se

Mjuk påse med svetsade sömmar och stängning i hårdplast med tre låsarmar som håller ihop påsen. Framsidan är genomskinlig och hela baksidan är grå, det går alltså inte att ta bilder eller filma med Ipaden när den ligger i fodralet. Det är lätt att få i läsplattan men påsen känns för stor, dessutom är det lite svårt att se skärmen genom plasten. Rejäl axelrem medföljer.

Översköljning: Helt tät, droppar i stängningen.
Tappa i vattnet: Hel tät, droppar i stängningen.

+ Rejäl
– Inget kamerafönster
Betyg: 4/5

Sea to summit
Cirkapris: 300 kronor
www.seatosummit.se

Mjukt fodral med svetsade sömmar och rullstängning på ena långsidan. Fodralet har genomskinlig framsida och svart baksida med ett fönster för Ipadens kamera. Fodralet sitter tajt runt läsplattan och det finns urtag för skärmlåsknappen på kortsidan. Det är lite svårt att se skärmen genom plasten när det blir många vattendroppar på fodralet.

Översköljning: Helt tät
Tappa i vattnet: Helt tät men vatten i rullstängning.

+ Bra passform
– Svårt att få i Ipaden
Betyg: 5/5

Overboard
Cirkapris: 630 kronor. Det hårda skalet kostar 790 kronor.
www.quintrex.se

Mjuk påse med svetsade sömmar och stängning i hårdplast. Genomskinlig framsida och svart, något vadderad baksida, med fönster för kameran och en rem att sticka in handen under. Bra storlek på påsen och det är lätt att få i Ipaden. Axelrem medföljer. Den som vill montera Ipaden ombord kan köpa till ett hårt skal. Då sätter man helt enkelt fast den vattentäta påsen i skalet (se bild).

Översköljning: Helt tät, droppar i stängningen.
Tappa i vattnet: Helt tät, droppar i stängningen.

+ Bra passform, smart hårt skal
– Otymplig stängning
Betyg: 5/5

Ipadfodral
Cirkapris: 2 695 kr
www.soltek.se

Hårt skal med fönster av supertunn flexibel plast­skiva. Fönster för kamera fram och bak. Går att köpa till fäste för fast montage ombord. Alla funktioner åtkomliga och öppning för laddning och hör­lurar. Går att köpa extra vattentät laddningskontakt. Lätt att montera Ipaden och knapparna fungerar bra. Skön pekkänsla i plastfönstret men fungerar dåligt när fönstret är blött. Gummipluggarna för laddning och hörlurar är en möjlig akilleshäl.

Översköljning: Helt tät.
Tappa i vattnet: Helt tät, droppar i stängningen.

+ Går att montera på fäste
– Priset
Betyg: 4/5

Fick lägga ner tävlingen
Det började för 16 år sedan. Då satt Pär och Leif på en prisutdelning efter Tjörn Runt och klurade på om de inte skulle starta en egen distanskappsegling. Bara två på varje båt, inget komplicerat och båtarna behövde inte vara så stora. Start i Uddevalla, ner och runda Hättebergets fyr utanför­ Marstrand, upp mot Norge och sedan målgång på Bohus-Malmön. Sagt och gjort.
De första fyra åren var Bohusracet en tävling för de närmast sörjande. Ett tiotal båtar kom till start och det fjärde året bara fyra. Pär och Leif tog därför ett uppehåll fram till 2007, då tävlingen skulle återkomma med förnyad kraft, var tanken. Men icke. Fyra båtar kom till start. Pär tänkte att det kanske inte var någon bra grej ändå, det här med bara två besättningsmän, så kallad shorthanded. Trots att allt talade för formatet. Istället för att leta fem–sex besättningsmän behövs bara en.

Uppmärksamhet på nätet
Men så hände något. Kappseglingsbloggen Blur.se efterlyste en shorthanded-kappsegling på västkusten. På ostkusten fanns sedan länge tvåmanstraditionen med Östersjömaran, senare Watski Twostar Baltic.
– En från klubben svarade. ”Men vi har ju en kappsegling! Den heter Bohusracet och är 170 distans”, berättar Pär Bäck.
Bansträckningen kom upp på bloggen och fler och fler började anmäla sig.
– Efter det drog det igång på riktigt. 2008 var det 15 båtar som startade och året därpå var vi uppe i 160 båtar och därikring har det legat sedan dess. Vi fick mycket draghjälp av de som var med de första åren, de var ute och gjorde reklam för oss. Och suget på västkusten fanns uppenbarligen. Watski Twostar i Norge i början på 2000-talet var väldigt populärt, deras platser blev fulla direkt, fortsätter Pär.

Många hoppade av
Dags för första start i årets tävling. Det är svårt att säga att Uddevalla visar sig från sin bästa sida. Regnet strilar envist ner och vinden har svårt att komma igång. Något som radikalt ska ändras senare under tävlingen, då sydostliga byar på upp mot 20 m/s drar in över seglarna och tvingar 47 båtar att bryta på grund av dyning och sjösjuka. Men de som ligger på startlinjen nu vet ännu inget om det som komma skall. De vill bara ge sig iväg ut under Uddevallabron. Första start går klockan 11.00 och sedan håller det på med en timmes uppehåll mellan varje startgrupp till långt in på eftermiddagen.
Pär bläddrar i sin blå plastmapp. 151 båtar var anmälda i år men 20 har hoppat av innan start.
Men han har fullt upp ändå där han står med regnkläder på en betongponton och skjuter startskott efter startskott. Och ler.
Bansträckningen har varit densamma sedan starten. Seglarna stryker nära bohuskusten för att snabbt angöra Norge vid Tresteinerne­ fyr innan de står på söderut ner mot målet. Fram till 2009 skedde målgången vid Bohus-­Malmön, sydost om Kungshamn, där Pärs far Leif stod och stekte målgångsvåfflor. Men med 160 deltagare blir det många våfflor att steka och trångt i hamnen, så för tre år sedan flyttades målet till Smögen och Leif lade stekspaden ifrån sig. Numera är det fisksoppa på Smögenbryggan som gäller.

Ingen havskappsegling
– Det är lite kul det här med bansträckningen, berättar Pär. I den första tävlingen ville vi ha med några killar från Ljungskile, men de var lite lata med mathållningen ombord. De seglade Express och jag tänkte att banan måste passa dem så jag la in en sväng mot Fjällbacka. Då var starten på kvällen och jag tänkte att då kan de ju segla in till Fjällbacka efter natten och köpa sig en pizza. Bara ringa och beställa, lägga­ till lite snabbt och springa upp och hämta pizzan! säger han.
Så kan en tävlingsledare tänka när han lägger­ en bana. Men Pär tillägger att det viktigaste med sträckningen är att den inte ska vara för långt ut till havs.
– Då måste vi följa havskappseglingsreglerna med mycket högre säkerhetsbestämmelser som livflottar och liknande. Minst hälften av båtarna hade nog försvunnit om vi hade gått upp en nivå i säkerhetsklass. Utrustningen som seglarna köper för att vara med i Bohusracet ska vara grejer som man kan ha användning för till vardags också, när man seglar med familjen till Skagen till exempel.

En riktig utmaning
Det finns en enkelhet som präglar Bohusracet, en opretentiös inställning till seglingen, bland både deltagare och funktionärer, samtidigt som alla är rörande överens om att Pantaenius Bohusracet är en utmaning, både fysiskt och psykiskt. Årets tävling var ett tydligt exempel.
– Det här var den tuffaste tävlingen sedan vi startade om 2007. De 20 som hoppade av innan start hade nog sett de dassiga väderprognoserna och dragit sig ur i förväg, säger Pär.
– Samtidigt, tillägger han, så såg jag på de som sedan kom i mål att de var väldigt nöjda, och jättestolta!
När Segling pratar med Pär Bäck ett par dagar­ efter tävlingens slut har han redan tre anmälda båtar till nästa år. De har blivit ett troget släkte­, Bohusraceseglarna.

Kvällen före start ligger alla båtar förtöjda i centrala Uddevalla på lagom flanerings­avstånd från affärerna i centrum.

Tvåmannaäventyret har precis börjat för Hans Caspersson och Fredrik Eliasson i deras Omega 30.

Intensiv Båtjakt
Med kappsegling i åtanke, men samtidigt med målet att hitta en bra familjebåt att dela på två familjer, började de söka av marknaden. En handfull båtar ratades på vägen; X 412 är en god seglare men många börjar bli till åren så det skulle bli svårt att hitta något vettigt, Bavaria 35 Match hade bara två kabiner, en för lite, Dufour 34 och 40E Performance var för dyra, och de Jeanneau Sun Fast 35 som de trillade över kändes för sunkiga.
Till slut fastnade de för First 36.7 och trodde mycket­ på den modellen tills de väl tittade på den och insåg att den inte höll måttet. Förpiken var för liten för två personer. Då fick de upp ögonen för 40.7, som i princip är en uppskalad variant av 36.7.
När de väl hade bestämt sig, så visste de också hur de ville att deras båt skulle vara utrustad. Vitt skrov, grund köl och racingutrustad stod på önskelistan.
– Många har blåa skrov och de blir snabbt flammiga. Den grunda kölen på 1,9 meter var viktig för oss också. Med 2,40-kölen kommer man ju inte in överallt och vi tänkte också att det blir lättare att sälja den sen, förklarar Robert.

Robert Eriksson är väldigt nöjd efter första säsongen med sin samägda First 40.7 från 1999.

Äter sjömil
Robert Erikssons familj hade tidigare en Maxi 95 och var less på att det inte gick att segla med tillräcklig­ fart i alla lägen för att känna att man kom någon vart. Med Firsten har man kommit in i en helt ny dimension av segling.
– Vi var ju inte ute efter en så här stor båt egentligen men vi ville ju ha en båt som går att kryssa ordentligt­ och det ska vara kul segling.
Redan under deras korta första säsong har det blivit­ över 1 000 sjömil och de är väldigt nöjda med seglingsegenskaperna.
– Hon äter verkligen sjömil. Det är direkt upp på åtta knop. När vi seglade hem henne från Irland så hade vi nästan kuling på Skagerrak. Vi länsade utan spinnaker, tog ett par rev i storen och kom upp i 14,5 knop.
Det är lätt att förstå vad Robert menar. När Segling tar ut båten på fjorden för fotografering är det inte mycket sus i trädtopparna, men hon skjuter iväg som om ingen vind behövdes. Blixtinkallade gastar för dagen är Roberts barn med kompisar, som redan låg ute på andra sidan fjorden med jollarna och nötte tekniken inför det stundande Lilla Tjörn Runt.
Robert tycker annars att hon blir lite mer lätthanterlig när man får upp spinnakern eller spirar genuan­, då blir hon inte så lovgirig. Men han menar också att man ska ha respekt för spinnakerseglingen om man inte är rutinerad då det är stora grejer när man kommer­ upp i den här båtstorleken.
First indikerar att det är Beneteaus performancemodell och det genomsyrar hela båten.
Det är trespridarrigg som gör den styvare hela vägen­, solida stålvant, så kallad rodrigg ger mindre töjning än vajer, alla block är kullagrade och, som Robert uttrycker det, allt har grymma dimensioner. Senare årsmodeller har en tvåspridarrigg, som också är cirka 40 centimeter högre.
För semestersegling har man förstag på rulle, som byts mot ett så kallat tuffluff vid tävling. De aktre, längsgående bänkarna i sittbrunnen går också att lyfta ur för att ge mer utrymme vid kappsegling.
Men racingtänket märks även på sånt som inte har direkt med rigg och segel att göra. Vattentankarna är placerade under salongssofforna för optimal viktfördelning och det stjäl en hel del stuvutrymme. Kanske värt att tänka på för den som vet med sig att man vill ha en båt där man prioriterar stuvutrymme.

Tjusigt med körsbär
Den optimerade viktfördelningen ger något begränsat stuvutrymme men båten har ändå bra bokomfort.
Varje hytt har en liten garderob och under kabinerna finns stora stuvar, men de är lite svåra att komma åt.
Det finns åtta kojer, sex bäddar i kabinerna och två i salongen om man tar bort ryggdynorna. Salongen har ståhöjd på nära två meter. Vattentanken rymmer 300 liter och det finns dusch på den enda toaletten och på badbryggan. I pentryt finns ett jättekylskåp.
– Det går i hur många öl som helst, ler Robert och konstaterar samtidigt att det är skönt att det inte finns alltför många hål att stoppa saker i, då blir det bara jobbigare att tömma båten inför kappsegling.
Inredningen är gjord i körsbär, från 2008 ändrades det till ek.
Familjerna Erikssons och Fredrikssons samägande är bara i sin linda än så länge, men Robert tror inte att eventuella problem kommer handla om att dela på seglingstiden. Möjligtvis att det kan bli diskussioner om underhåll och utrustning, vad man ska inverstera i.
– Det här blir ju en test, om det går att dela båt. Det är en sak att äga själv och en annan att dela, när man måste jämka hela tiden. Men både jag och Johan gillar­ ju att kappsegla, så vi har samma inställning om att block och skot ska fungera. Punkt slut.

Kappseglingsklart. Det blir gott om plats i sittbrunnen om man monterar bort de aktre, längsgående sittofterna.

Förpiken är rymlig och två vuxna sover bra här.

Det finns två likadana akterhytter med stort stuvutrymme under madrasserna.

Kylen är väl tilltagen.

Toaletten har duschmöjlighet. Dörren leder in till förpiken.

First 40.7 skjuter iväg bra trots svag vind.

Många båttyper
Det är en imponerande bredd bland de båttyper som finns representerade i startfältet. Jimmy Hellberg är kanske en av landets mest hängivna kappseglare på amatörnivå och har en fäbless för aningen udda båtar. Han ställer upp med sin Admiralty 30, ett litet spjut på 30 fot som endast är 1,72 meter bred och 90 centimeter i vattenlinjen.
Men han får sällskap av betydligt mindre båtar, i form av en liten flotta på två Lasers och en Finnjolle. I andra änden av skalan hittar vi Sparkman & Stephens-ritade 63-fotaren Refanut från 1955 och en Swan 65. Båda dessa har dessutom anmält sig med undanvindssegel.
Mellan dessa ytterligheter samsas just den modellrikedom som var arrangörernas förhoppning. Man tager helt enkelt vad man haver och vi hittar till exempel standard­båtar som Nordisk Folkbåt och Albin Nova men även mer racingbetonade båtar som Aspect 40 och trimaranen Dragonfly 800 Racing.
Det blir också en del namnkunniga seglare på startlinjen. Fyrfaldiga Volvo Ocean Race-seglaren Magnus Woxén kommer till start med en Farr 30. Jimmy Hellberg tycker att Woxén är ett bra exempel på den prestigelöshet som man vill skapa kring tävlingen.
– Förutsättningarna jämnas ut när man bara är en ombord och alla har chansen till en bra placering. En Farr 30 kräver mycket folk på kanten för att gå bra men Magnus skiter i det och seglar den ändå, utan prestige.

Två banor
Om man vill satsa lite högre än att bara delta, om man har ambitionen att placera sig i denna premiär­tävling, vad bör man rent teoretiskt segla för båt och hur bör man lägga­ upp taktiken?
– Jag tror på långsmala båtar i den här tävlingen, de blir inte lika straffade på kryssen som bredare båtar. En båt med mycket vikt i kölen är nog också bra när man inte har möjlighet att ha så mycket gubbar på kanten. Ganska många har valt att anmäla sig med undanvindssegel men ur kappseglingssynpunkt så tror jag nog det är bra att köra utan. Fast det är ju förstås mer utmanande och krävs mer planering att segla med, tror Jimmy Hellberg.
Harken Solo Challenge seglas på två banor med start och mål i Sandhamn, en skärgårdsbana om 20 distans som sträcker sig in på Kanholmsfjärden­ och en kust­nära bana om 40 distans. Eftersom det kan vara svårt att ha full uppsikt när man är ensam ombord så blir det jaktstart, för att undvika­ för många båtar på startlinjen samtidigt­.

Snabb acceleration och högre fart
Med ”de etablerade klasserna” syftar Christer Båth på Trissjolle, Snipe och Tvåkrona. Alla tre är tvåmansjollar som kan bära två vuxna och burkas på vanligt sätt i hängband, precis som RS200. Fakta är att Snipen väger 173 kg, har ett krysställ på 11,9 kvm och saknar spinnaker. Trissjollens krysställ är 9,3 kvm, den har en spinnaker på 9,5 kvm och väger 150 kg. Tvåkronan väger 160 kg och har krysställ och spinnaker på vardera 10 kvm.
Dessa jollars mått kan jämföras med RS200 som seglingsklar väger 114 kg, bär ett krysställ­ på 11,5 kvm och har en 8,3 kvm gennaker på peke. Självklart ger det förhållandet mellan vikt och segelyta snabbare acceleration, bättre fartresurser och därmed också roligare segling. Och då inte bara i planingsfart, utan – kanske ännu viktigare – i mycket svaga vindar.

Enkel men ändamålsenlig
Vi premiärseglade RS200 i vår egen tävling Segling Sprint Cup i Gustavsberg i höstas. Den dagen blåste det aldrig mer än ett par ynka sekundmeter­, men vi kunde ändå genomföra flera race i RS 200. Jag upplevde aldrig några problem att få igång jollen och hålla fart i den, trots den svaga vinden. RS200 manövrerades också lätt och smidigt och följde snabbt minsta­ lilla roderutslag.
Visserligen tog den in lite vatten i alltför yviga­ rullvändningar. Och jag blev också irriterad på att den genomgående topplattan, som hjälper till att hålla ut storseglets markerade akter­runda, var svår att böja rätt efter stagvändningarna. Men de detaljerna lär man sig efter hand att hantera.
RS200 byggs i vanlig glasfiberarmerad poly­ester­ och är enkelt men ändamålsenligt utrustad, så att även ovana gastar ska kunna fullgöra sin uppgift på ett sätt som ger självförtroende och lust på mer segling. Ett exempel är den smidiga hanteringen av gennakern med enlinesystem.

Kanske kan växa?
Jag kan hålla med om att det behövs en båt som RS200. Men jag vet också hur betydelsefullt det är med stora klasser och starka klassförbund. RS200 är definitivt inte där ännu, men kanske kan den nå dit…?

114 KG SEGLINGSKLAR väger RS200, vilket gör den lätthanterlig på en vanlig handkärra.

SJÄLVLÄNSEN fungerar från cirka 3 knops fart. I riktigt svag vind gäller det att ha proppen i för att inte få in vatten i sittbrunnen.

UTHALET utväxlas en gång innan det leds in i bommen och föröver. Rigg av aluminium är enkelt, underhållsfritt och håller nere kostnaderna.

PEKET från svenska Seldén är utskjutbart och sitter monterat i ett grövre aluminiumrör som tål påfrestningar i alla riktningar.